MENY
Det är 2019 nu och jag lovade mig själv inför det nya året att lämna kvar dig i 2018, stänga dörrarna. Så jag byggde upp en mur av betong runt om mig, omöjligt för dig att riva den nu, omöjligt för dig att kliva inpå, för jag är inte din längre.
Även fast det gör ont att säga nej när du knackar på, så måste det bli så. För jag vet att du går när du vet att du har mig igen.
Jag vet inte hur du lyckades komma så nära, men du kröp dig alltid så tätt inpå. Och det fanns inget ställe i världen jag hellre ville somna på, än i famnen hos dig. Men jag visste från början att vi inte var bra för varandra. Trots det så höll du mig kvar, och jag undrar om du någonsin kommer låta mig gå.
Men jag är lyckligare nu, även om du fortfarande väcker mig om nätterna, kallsvettig med ett hjärta i tusen bitar. Älskade och hatade dig så mycket på en och samma gång.
Förlåt, det är allt jag har att säga till mig själv, jag lovar att aldrig låta någon behandla dig så igen.
Önskade dig allt gott, med fingrarna i kors. För nu är jag inte din längre.
♥
0